En berättelse med mindre prestigefulla tävlingar, smärta och återhämtning

Med sina 23 år är Rüdiger “Rudi” Selig en av de yngsta cyklisterna i vårt ryska WorldTour-lag Katusha.
Den talangfulla, unga spurtaren från Tyskland gör sin första säsong på proffsnivå och han har potential nog för att kunna mäta sig med de allra bästa på sin Ultimate CF SLX.
Under säsongen så kommer Rudi att rapportera om sina erfarenheter som förstaårsproffs i Katusha och hålla oss uppdaterade med spännande info från “behind the scenes”.
Här följer en rapport om hans senaste erfarenheter.

Hej alla Canyonfans,
Jag rapporterar nu från flygplatsen i Bryssel, som jag sakta men säker lär känna utantill!

Belgien är landsvägscyklingens Mecka och cykelsporten är jämförbar med fotbollen i Tyskland.
Tävlingarna har gått riktigt bra för Katusha senaste tiden. Sju segrar och flera podium-placeringar under de senaste veckorna.
31:a mars vann Pavel Brutt i Limburg och Daniel Moreno vann Gran Premio Miguel Indurain. Jag slutade 6:a i Limburg och jag känner att formen blir allt bättre.

Det kan låta fånigt, men dessa smålopp gör mig mer nervös än de stora tävlingarna. De är mycket farligare eftersom många mindre continentallag kan delta och de vill givetvis sätta färg på loppen till varje pris och är därför villig att ta risker.
Det är blir därför en del krascher i början av loppen, när cyklisterna fortfarande är pigga.
Den största skillnaden är uthålligheten som krävs eftersom loppen inte är snabbare, men är hårdare under längre tid. Klungan blir mindre och mindre mot slutet av loppet, så att endast de starkaste är kvar när kampen över mållinjen äger rum.

Alla dessa intryck påminner mig om förra säsongen när jag fortfarande var i ett av de mindre lagen och ville visa de stora lagen vad jag kunde åstadkomma. Tävlingen var riktigt roligt och det var också kul att prata med tyska cyklister under loppet.

Die Youngster im Katusha Team: Marco Haller und Rudi Selig

Torsten Schmidt (Sportdirektör) gillar att säga att: “Vi cyklister får aldrig nog av smärtan…” Man måste verkligen gilla att pressa kroppen till sitt yttersta, annars har man valt fel sport.
Inte bara cyklingen är ett sätt att leva på. Den är inte som i andra sporter (nämner inga namn här :-) ) där man kan sitta på en bänk och njuta av en back öl med sina lagkamrater!
Hälsosam kost, ingen alkohol eller droger och framförallt mycket sömn är vägen till framgång, annars skulle inte kroppen kunna prestera på den höga nivå som krävs i längden.

Jag har ofta pratat om detta med min bästa vän och träningspartner i Leipzig, Rick Ampler (son till den tidigare olympiska mästaren Uwe Ampler), som följer mig till proffsvärlden, då han är på väg att bli proffs i Team Nutirixxion. Vi höll båda med om att vi inte kan föreställa oss ett liv utanför cyklingen. Den har dominerat båda våra liv, även under våra svåra år i tonåren! Vi är vana vid att klara oss utan lyx så att vi kan nå den nivån vi måste hålla.
Detta kan få oss att låta som tråkiga arbetsmyror, men alla som har varit först över mållinjen vet att det är mer än tillräckligt för att det ska vara värt det. Det blir också beroendeframkallande…
Jag kan fortfarande komma ihåg denna period förra året då det fullkomligt lyste om mig på flygplatsen i Bryssel efter att jag hade vunnit 1.1-tävlingen Binche-Tournai-Binche. Ingen kunde såra mig eller få mig på dåligt humör. Jag fick verkligen gåshud.
Jag kan därför rekommendera er att göra det ni gör ordentligt!
Så håll er friska så hörs vi snart igen, men förlåt mig om jag inte är så pigg och fräsch under de kommande månaderna! :-)

Ciao, Rudi

Sag uns Deine Meinung

Kommentare