Lite otur, men trots allt en hel del roligheter! – Rudis utvärdering av klassikerna

Hej alla Canyonfans,
Mycket har hänt på kort tid. Scheldeprijs, Paris-Roubaix och “Rund um Köln” var på programmet.
Scheideprijs i Belgien är lite som ett spurtarnas VM, där Marcel Kittel lyckades vinna. Grattis till honom.
Vår spurtare Alexander Porsev gick i mål på en meriterande sjundeplats. Att det började regna under sista varvet gjorde loppet väldigt farligt och det syntes på upploppet.

Reklamen på vägen blev väldigt hal, vilket ledde till en krasch som jag var inblandad i. Vi använde detta lopp för att testa cyklarna inför Paris-Roubaix, vilket gjorde det extra retsamt. Jag fick åka till sjukhus för röntgen och det konstaterades att jag bara ådragit mig blåmärken på handleden, men armbågen behövde sys med några stygn.
Som om detta inte räckte så blev jag förkyld av att sitta och vänta på sjukhuset i blöta kläder.
Precis som om någon där uppe inte ville att jag skulle kör Paris-Roubaix!

Jag ville dock verkligen starta i “klassikernas klassiker”, som har varit en av mina favorittävlingar sedan jag började cykla. Loppet var stenhårt, men riktigt roligt och jag tog mig i mål utan krascher och mekaniska problem. Min Canyon är en supercykel!
Luca Paolini slutade på en fantastisk 11:e plats och jag slutade 61:a – väldigt bra för att vara mitt första Paris-Roubaix.

…Ding Dong… Hej, vad gäller saken? Dopingkontroll herr Selig…
Det här är också en del av verkligheten som proffscyklist. Blod- och urintest är ingen nyhet för mig, men jag tycker att det är bra då det är det enda sättet som kan göra sporten renare.
Det svåraste är bara att ha någon som kollar på dig när du kastar vatten. :-)

Efter Paris-Roubaix så körde jag direkt till Köln för att köra klassikern “Rund um Köln”. Precis som jag förväntat så hade jag inte mycket kvar att ge efter stressen och belastningen som 260 km Paris-Roubaix i Frankrike (inklusive 51 km gatsten) hade utsatt mig för.
Jag blev till sist avhängd och ville ta mig till kvastbilen, men den kom aldrig. Plötsligt stod jag istället med Jan Dieteren som kört av sitt växelöra under ett avgörande moment i tävlingen. Vad skulle jag göra, stående dyngvåt vid vägkanten?

Brandkåren vid Odenthal tog lyckligtvis hand om oss! Återigen ett stort tack för kaffet och kakorna killar!
Under kvällen flög jag till Berlin och jag ser nu fram emot sex träningsfria dagar som kommer att spenderas i min hemstad Leipzig!

Nästa tävling är Stoppomat-Challenge där jag kommer att försöka slå Erik Zabels banrekord.
Hej då för denna gång! Kanske syns vi i Koblenz?

Hälsningar från Berlin,
Rudi

Rudi Seligs Bike

Sag uns Deine Meinung

Kommentare